Livet på en krok

I helgen var det aspirantträff vid Svartgöl söder om Linköping. Temat var aid-klättring. Om man ska bli klippklätterinstruktör måste man kunna aida. Därför var vi ett gäng tjejer som stod i aidstegar hela helgen (vissa var bara med på lördagen) och kämpade oss upp för klippan, meter för meter.

Tanken med aid/artificiell klättring är att man tar till metoden där det är omöjligt att klättra "vanligt". När man aidar belastar man varje säkring. Man sätter en säkring, sedan kopplar man en stege (av bandslingor) i säkringen, testar att säkringen sitter ordentligt genom att gunga/hoppa i den, sedan flyttar man över hela sin vikt i den säkringen och kopplar in ytterligare en stege som man kan stå i. Man sätter fast sig i säkringen med en krok eller karbin när man har klivit så högt upp i stegarna som man kan eller törs. Då har man säkringen strax under midjan. Då är det dags att sätta nästa säkring.

Ofta är det bara tunna, tunna sprickor där man ska upp, så ibland är det svårt att hitta något att säkra i. Därför har man också specialsäkringar för aidklättring, säkringar som man inte har när man klättrar vanlig trad-klättring.

Det gick hur som helst bra för oss. Vi testade på lite olika tekniker och säkringar. I slutet av november är en aid-träff i Svartgöl (det är killar som ordnar), som nog några tjejer ska på också. Hör av dig om du vill med!

En sådan här krok kan man få hänga i när man aidar.

Det här är en så kallad alu-head. Det är som en liten aluminiumkil som man bankar ut med hammare. Det här är en liten variant, inte mycket bredare än själva vajern.

Moa in action! Hon har byggt en standplats i botten där hennes led-rep sitter fast. Sedan matar hon ut rep allt eftersom hon klättrar uppåt.