På tisdag ska Kathinka och jag på Stockholms Bultkommittés möte.
Vi har inga andra kvalifikationer än att vi borstat på lite klippor, vi klättrar och vi är hyfsat vettiga (om jag får säga det själv.)
Men vi har aldrig bultat nya leder eller bytt ut gamla ankare eller bytt ut gamla pitonger mot nya fräscha bultar. Så där har vi varken erfarenhet eller kunskap.
Så varför får vi vara med i Bultkommittén?
Är det för att vi är så duktiga klättrare?
Är det för att vi har ett stort kontaktnät inom sportklättervärlden?
Är det för att vi är ingenjörer inom materiallära, med särskild inriktning mot metall i utomhusmiljö?
Är det för att vi är så starka att vi kan använda en Hilti dagarna i ända utan att få mjölksyra?
Skulle inte tro det.
Vi är inkvoterade.
Men det gör inte mig något, för jag vill ju vara med:-)
Det kan i och för sig ha något med vårt intresse och engagemang att göra också... Att vi är intresserade av att lära oss detta och att vi tycker att det är viktigt att klipporna underhålls och förblir klätterbara och säkra. Och Kathinka har faktiskt fått sitt namn på Sverigeföraren nu. Och jag har ett par nytursprojekt på gång i Jämtland.
Spännande ska det bli på tisdag.
Det handlar inte alls bara om inkvotering (vilket i och för sig behövs för att bryta gamla mönster) utan om ert engagemang och intresse - ni är goda utförare! Keep up the good work: bra för klättringen och bra för jämställdheten.
SvaraRadera