Vinterplaner börjar smidas...

Jag kan avslöja att planer om vinterns alpina tjejträff redan smids lite här och var. Det spånas och funderas och fixas och grejas... Självklart kommer det att bli bra väder. Det blir det alltid.

Nu är det höst - dags för aspirantträffar igen!

Höstens första aspirantträff är inbokad. Det blir 23-25 september. Vi samlas på fredagskvällen den 23 och håller på till söndagseftermiddagen. Rosendal utanför Örebro är platsen.

Vad är det här för något, kanske du undrar? Vaddå aspirant? Aspirant för vaddå?
Jo - aspirant för att bli klippklätterinstruktör! Vi är några stycken som tycker att själv inte är bäste dräng alltid. Ibland blir saker och ting helt enkelt bättre och roligare om man är flera som hjälps åt. Vi tror att om vi tjejer som vill bli klippklätterinstruktörer hjälps åt, peppar varandra och tränar med varandra kommer resan mot instruktörsexaminationen bli kul och bra!

Om du har planer på att bli klippklätterinstruktör - häng på!

Se mer info i kalendariet.

Om du är medlem i Girls Get Higher på facebook finns mer info här.

Ändrad dag för Operation Borsta Kulberget

Jag skrev för en tid sedan om Operation Borsta Kulberget. Det är ändrad dag för Operationen. Den kommer att äga rum, ta plats och befinna sig söndagen den fjärde september, och inget annat. Denna ändring sker på grund av dop och tjejmil och annat.Men utöver det är det samma koncept: vi går lös på klippan med stålbortsar och andra tillhyggen, tills klippan är så ren att den går att spegla sig i den. Nej, förresten, kanske inte så ren.Det hela utspelar sig i alla fall i Stockholm. Vid Kulberget. Det är ett samarbete mellan Bultkommittén i Stockholm och nätverket Girls Get Higher. Kulberget behöver bostas säger Bultkommittén! Klart vi hjälps åt att borsta, inte sant? Ju fler vi är, desto roligare är det och desto fortare går det. Vi gör det bara för att det är kul (haha)! Och för att vi (och andra) ska få klättra på rena, fina leder. Förra hösten var vi ca 12 pers som borstade samtidigt på Grönbrink, och det var väldigt trevligt. Stålborstar finns för den som behöver. Säg till innan om du behöver stålborste så fixar vi det! Bultkommittén bjuder på korvgrillning! Säg till innan om du kommer så att korvarna räcker åt alla, och om du vill ha veg-korv. Hur går det till? Man ser ut en led som behöver borstas. Man fäster repet på toppen och firar sedan långsamt ner längs leden och borstar med stålborste och kvast efterhand bort det som behöver borstas bort. Det kan vara mossa, lav, löst grus eller halvlösa stenar. Beroende på hur lång leden är och hur skitig den är tar det så klart olika lång tid, men en led KAN ta timmar, men då gör din borstning så klart extra stor skillnad. Utrustning Detta är en blå/gul träff. Du ska ha personlig utrustning såsom sele, repbroms och prussiksnöre.  Det är bra att ha ett ca 1m långt snöre att fästa stålborsten i.  Kilpetare är bra att ha, men det funkar även t.ex. med smal skrivmejsel eller en gammal kniv (alltså något smal/vasst att rensa sprickor med).  Ta inte dina allra finaste skor, för man nöter tårna ganska bra mot klippan. Du behöver också rep. Säg till om du inte har något rep så kan vi eventuellt ordna rep till dig. Jag tycker att det är skönt att ha en bräda att sitta på, för man blir trött i ben och rygg av att hänga i selen i flera timmar. Jag har tagit en bräda, lagom bred att sitta på, borrat två hål i varje ända. I hålen fäster jag repsnören, som jag sedan fäster repbromsen i. Sedan sitter man bekvämt på brädan, även säkrad i bromsen så klart. Hör av dig om du undrar över något! Kontakta Stockholms bultkommitté eller mejla helenabrogren @ hotmail.com Bild från Operation Borsta Grönbrink 2010.

Stadsnära mur-klättring i urban miljö...

Nära Karlbergs station, Stockholm:
Vanliga människor låg och solade och hade picknick nere vid Karlbergs slott.
Anna och jag klättrade på den höga muren vid Rörstrandsgatan. I hettan.
Det var inte på långa vägar lika varmt som i Stugun här om veckan, men varmt, det var det.
Vi lade slingor runt staketet, busenkelt, bara att flytta med topprepsankaret allt eftersom vi betade av "lederna".

Människorna som passerade förbi nedanför oss där vi höll på pratade alla om samma sak, nämligen klättring. Alla hade de något att säga som hade med klättring att göra.

"Kolla de klättrar, gjorde inte du också det en gång?"

"Oj, det där skulle jag aldrig våga!"

"De klättrar, vad häftigt!"

"Tänk om de ramlar ner!"

Liten kille: "Mamma, är det där sådana där bergsklättrare?" Mamman: "Du kan ju fråga dem..." Liten kille: "Hallå, är ni bergsklättare?" Jag: "Ja, det är vi, " svarade jag, "vi är bergsklättrare." Jag kände mig inte som en bergsklättare just på, där på muren, men i den lilla killens ögon var Anna och jag häftiga bergsklättare.

Ett idé poppade upp medan jag säkrade: Klart vi ska ha prova-på-klättring här någon kväll. Slänga upp en banderoll, det är ju massor av folk som passerar. Då tänkte jag på vi som i Stockholms klätterklubb (som jag också är aktiv i), men det hindrar inte Girls Get Higher att ha något liknande...

Hett värre i Stugun

Här om dagen var jag äntligen i Stugun och klättrade. Varmt var det på stora väggen ska jag tala om! Solen stekte oss och våra stackars fötter. Men det var ändå fint som vanligt. Det som mötte oss vid klippan var två stora fåglar som kretsade vid klippans topp. Vi tvekade några minuter och funderade på om vi missat någon accessinformation. Men jag kände mig rätt säker på att så här sent var det inte häckning och att stora väggen inte brukade vara avstängd för häckning. Vi rackade på och började klättra. Då dök även en korp upp och det stod klart att det var korpen som de två stora fåglarna hade varit irriterade på, eller tvärt om kanske, inte vet jag. Under vår klättring var vi inte besvärade av varken korp eller andra fåglar, och jag är rätt säker på att vi inte besvärade dem heller. Fåglarna försvann och korpen hördes ropa på behörigt avstånd.

Det som besvärade mig lite var däremot att sista delen av tredje replängden (vi körde Röde Orm "som vanligt") var väldigt grusig. Det berodde nog på att ett par träd tagits bort och lämnat grus och annat skräp efter sig. Det är ju bra att leder rensas när det behövs så klart. Och jag förstår att det är besvärligt att sedan sopa bort allt grus som blev efter trädrensningen på en så pass lång led som Röde Orm. Den blir kanske bättre när det får regna lite mer på den.

Efter klättringen (det tog ett tag, för jag lyckades klättra fel, trots att jag inte kan räkna hur många gånger jag klättrat leden) blev det blåbärsplockning (massor av stoooora och fina!) och bad.

Tack Sol för klättersällskap och för att jag fick leda alla replängder:-)